Puheet Yleistä

Nordiska Rådets utskottsmöte, Esbo

Finska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet 2011

De nordiska länderna är nära syskon, vare sig man närmar sig frågan med utgångsläge i historien, kulturen, värderingar eller samhällsstruktur. Vi bör dock inte ta samarbetet för givet, och inte heller skall man nöja sig med tron om att det nordiska samarbetet har ett egenvärde som är nog för att motivera dess existens. Vi måste våga kräva mera. I en allt mer global verklighet kan vi på många områden skapa mervärde genom att samarbeta, och vi måste jobba för att göra samarbetet så ändamålsenligt som möjligt. Och det är just detta, nordisk nytta, som vi bör sträva efter och rikta våra gemensamma insatser till att uppnå.

Finland är ordförande för Nordiska ministerrådet 2011 och vi skall försöka leva upp till kravet av nordisk nytta, synergier och kompletterande styrka.

Det gröna Norden – klimatsmart aktör

Ett område där nordiskt mervärde ter sig mer eller mindre självklart är hanteringen av klimatförändringen, huvudtemat för vårt ordförandeskap. Norden har spetskompetens inom klimatvänliga lösningar samt den politiska vilja som behövs för att driva frågan framåt på alla nivåer, från lokala lösningar till internationella fora. Vi vill också fortsätta utveckla och profilera Norden som en pådrivare inom klimatområdet. Genom att agera tillsammans kan Norden gå i spetsen för klimatfrågor, även internationellt, vilket i sin tur är ytterst viktigt med tanke på klimatproblematikens globala omfång. Därtill erbjuder främjandet av vår klimatkompetens en ny grundpelare för det nordiska näringslivet och konkurrenskraften – utöver miljöaspekten bygger vi samtidigt en hållbar samhällsekonomi som gagnar oss alla.

Som ett led i att framhäva klimattemat under vårt ordförandeskap kommer vi att på hösten tillsammans med Aalto universitetet, arrangera ett stort klimatevenemang där inbjudna nordiska högskolestuderanden tillsammans söker hitta innovativa lösningar på de utmaningar klimatförändringen för med sig.

Globaliseringsarbetet

Det konkreta klimatarbetet drivs framåt även i form av de så kallade ”globaliseringsinitiativen”, som startades under det förra finländska ordförandeskapet 2007. Globaliseringsarbetet bygger på uppfattningen om att de nordiska länderna i den allt hårdare internationella konkurrensen, var för sig är rätt så små aktörer. En gemensam respons kan skapa de nödvändiga kritiska volymer och locka de resurser (både mänskliga och ekonomiska) som behövs för att Norden ska hålla sig i spetsen för den globala utvecklingen.

Genom att samarbeta vill vi stärka våra förutsättningar för att bli ett ledande kunskaps- och innovationsområde med dynamisk och grön näringsverksamhet. Våra globaliseringsinitiativ (totalt 20 stycken sedan 2007) har fokuserat på satsningar inom klimat-, miljö- och energikunnande, forskning, utveckling och innovationsfrämjande samt de förutsättningar som finns för grön näringsverksamhet.

Som exempel på initiativ med tydlig klimatkoppling kan nämnas det nordiska toppforskningsinitiativet som i sin första fas i synnerhet har fokuserat på klimat och energi – det rör sig om den största gemensamma nordiska forskningsinsatsen genom tiderna (total budget 385 MDKK); initiativet att främja klimatvänligt byggande och lågenergilösningar (första förberedande analysfasen 2010); och den nordiska ad hoc gruppen för klimatförhandlingar (NOAK, grundad 2008) som har fortsatt att föra fram vårt budskap i internationella sammanhang, i synnerhet i samband med FN-förhandlingarna.

Barn och unga, språket

Man har hört många argument om att det nordiska samarbetet minskat i betydelse som en följd av globaliseringens virvelvindar, allt djupare EU-integration och andra internationella processer som kräver flexibla och ofta varierande allianser. Tvärtom. Allt intensivare gränsöverskridande växelverkan ökar behovet och betydelsen av ett starkt regionalt nordiskt samarbete i strävan att värna om våra gemensamma värden och för att föra framåt våra ofta likartade nordiska intressen, vår syn på öppenhet och demokrati samt ett pragmatiskt och jordnära arbetssätt.

Detta tar mig till ett annat fokusområde för det finska ordförandeskapet; barn och unga. Ungdomens engagemang och deltagande är utan tvivel en ödesfråga för ett fortsatt aktivt nordiskt samarbete och vi vill bidra till en levande nordisk identitet bland de unga. Ungdomarnas språkförståelse, och detta i synnerhet i Finland, är en annan viktig ingrediens med tanke på framtiden. De nordiska språken hör till grundpelarna för samarbetet och är betydelsefulla för känslan av samhörighet. Samtidigt utvidgar breda kunskaper i språk och kultur horisonten för vidare förståelse och inlärning, även utanför Norden.

Goda exempel är de nordiska utbytes- och mobilitetsprogrammen Nordplus och Nordjobb samt även det nya Nordic Master -programmet (som är ett av globaliseringsinitiativen). Därtill har vi en språkkampanj som i Finland genomförs inom ramen för “Svenska NU”- projektet. Programmet har engagerat c. 150 skolor runt om i Finland och bygger på tanken om att svenska kan vara både roligt och inspirerande.

Gränshinder

Öppenhet, människornas valfrihet och den fria rörligheten hör till grundpelarna i den nordiska gemenskapen. Det skall vara enkelt att arbeta, studera och över huvudtaget röra sig över riksgränserna. För individen är det i grunden en fråga om (val)frihet och lika rättigheter och tiotusentals nordiska medborgare drar direkt nytta av denna ”gränslöshet” dagligen. Samtidigt är det lika motiverat att motverka gränshinder ur en samhällsekonomisk synvinkel; Norden som en gränslös hemmamarknad för våra företag och sund gränsöverskridande affärsverksamhet gagnar våra ekonomier inte enbart lokalt utan även på den nationella nivån. Ett gränslöst Norden främjar den nordiska livs- och konkurrenskraften.

Gränshindersamarbetet har under de senaste åren effektiviserats betydligt. En viktig faktor har varit skapandet av det så kallade ”Gränshinderforumet” 2008, som under ledning av minister Ole Norrback fortsätter att identifiera befintliga hinder, att ge lösningsförslag på dem och att vifta med flaggan när vi riskerar att skapa nya hinder.

Under det danska ordförandeskapet 2010 har vissa identifierade gränshinder behandlats i alla relevanta ministerrådskonstellationer och ämbetsmannakommittéer. Vi kommer att följa denna praxis som har gett problematiken större politisk tyngd och synlighet. I slutändan är det frågan om vår kollektiva politiska vilja.

Närområden

Finland vill betona vikten av ett aktivt förhållande till närområdena. Detta syftar i synnerhet på Östersjöregionen och de arktiska områdena. De Baltiska länderna är våra nära samarbetspartners som redan har inkluderats till vissa officiella samarbetsstrukturer (t.ex. NordPlus). Ett konstruktivt samarbete med Nordvästryssland är ytterst viktigt t.ex. med tanke på miljö och ekonomi. Därtill är ministerrådet en betydande och pålitlig partner – inte minst angående finansiella resurser – åt andra regionala organisatörer, såsom Östersjöstaternas råd, Arktiska rådet och Barents’ euroarktiska råd. Riktlinjerna för samarbetet med grannarna i väst kommer att godkännas under det finska ordförandeskapsåret.

Kultur

Ett mera utåtriktat perspektiv präglar också det traditionellt starka och omfattande kultursamarbetet, som även det påverkas av de nya utmaningar som globaliseringen medför. Den kreativa sektorn har dock alltid hittat nya uttrycksformer och gått i spetsen för förnyelse, vilket utan tvekan kommer att vara fallet även framöver. Som några exempel på den nordiska kultursektorns nya orientering kan jag bland annat nämna bokmässan i Paris i mars 2011 där den nordiska litteraturen har fått hedersstatus, samt programmet för internationellt främjande och profilering av Ny nordisk mat – programmet.

Åbo

Det finska ordförandeskapet öppnas i Åbo vid månadsskiftet januari/februari 2011 med en stor internationell konferens ”Lösningar” om hållbar utveckling och så kallade ”best practices” inom Östersjöområdet.