Puheet Yleistä

Finsk-Svenska näringslivsdagen, Göteborg

GODA NORDISKA GRANNAR

Finland och Sverige

I år har det gått 200 år sedan Finlands och Sveriges över 600-åriga riksgemenskap upphörde och länderna gick skilda vägar. Trots att Sverige då förlorade en tredjedel av sitt territorium och en fjärdedel av sina invånare, är det ändå inte skilsmässan mellan våra länder som är temat för firandet av ”Märkesåret 1809” – utan tvärtom det unikt nära partnerskap som formats mellan Sverige och Finland. Vår gemensamma historia, kultur- och språkkontakt och flyttrörelsen har lett till att våra länder har nära relationer på nästan alla samhällsnivåer.

Uppmärksammandet av märkesåret är en bra repetition av vår gemensamma historia. I Sverige kommer man inte alltid ihåg vårt långa gemensamma förflutna, och i Finland är man inte alltid medveten om den svenska tidens betydelse för vårt lands utveckling. Under den svenska tiden var Finland en integrerad del av Sverige, rikets östra hälft. Sverige skulle inte ha kunnat bli en stormakt utan resurserna i rikets östra del.

Under vår 700-åriga samexistens kom Finland att bli en del av kristenheten i väst och Västeuropas kulturella, samhälleliga och ekonomiska ordning. Utan de samhälleliga stöttepelare som skapades under den svenska tiden, skulle Finland knappast ha uppnått sin autonoma ställning under det ryska tsarväldet, och senare utvecklats till en nordisk stat. Grundpelarna i det finländska samhället härstammar från den gemensamma tiden med Sverige: förvaltningsmodellen, rättstraditionen, religionen och bondefriheten, för att nämna några exempel.

Grunden för dagens samarbete är Finlands och Sveriges gemensamma historia, kultur och geografi. Vår samhällsmodell och viktigaste värderingar liknar mycket varandra. Det finns inga väsentliga skillnader i våra levnadssätt. Till en viss grad är också språket gemensamt. På det hela taget finns det knappast två så liknande självständiga stater som Finland och Sverige någon annanstans i världen.

Genom att fira märkesåret 1809 vill Finlands och Sveriges regeringar satsa på att stärka samhörigheten mellan länderna. Märkesåret inleddes den 15 januari under festliga former i Sveriges Riksdag med båda ländernas statsöverhuvuden och regeringschefer närvarande. Under 2009 ordnas många seminarier, kulturevenemang och möten både på ett lokalt och nationellt plan. I Tavastehus i maj 2009 höll Sveriges och Finlands regeringar för första gången i historien ett gemensamt möte. Vid mötet firade man ländernas synnerligen goda relationer och stärkte det horisontella nordiska samarbetet, men blickade också framåt. Under mötet dryftades möjligheterna till ett ännu djupare samarbete för att stärka de båda ländernas ekonomi och konkurrenskraft. Den gemensamma dialogen fick senast en fortsättning i och med det svenska kungaparets officiella Finlandsbesök i början av veckan.

Finland och Sverige är också nära partner inom handel och ekonomi. Trots att Finland inte är en så viktig handelspartner för Sverige som Sverige är för Finland, har länderna en mycket liknande industristruktur, och därför sammanfaller till exempel våra internationella ekonomiska intressen allt oftare. Våra kompetensområden är också likartade, så det finns också en sund konkurrenskonstellation!

Siffrorna över handeln mellan länderna och investeringarna visar att näringslivet i Sverige och Finland är integrerat. År 2008 var Sverige Finlands tredje viktigaste import- och exportland. Under 2000-talet har Sverige varit Finlands viktigaste land för utländska direktinvesteringar. Sverige har årligen investerat mer i Finland än alla andra länder sammanlagt. Antalet svenska företag i Finland liksom antalet finska företag i Sverige har ökat stadigt, även om det senaste årets recession har bromsat utvecklingen. Ofta startar internationaliseringen då ett företag utvidgar sin verksamhet till grannlandet. Förra året kom cirka en tredjedel av de utländska företag som etablerade sig i Finland från Sverige. StoraEnso, Nordea och TietoEnator är bra exempel på det ständigt ökade antalet samägda storföretag.

Av alla världens länder är det Sverige som står Finland allra närmast. ”Om Sverige inte fanns borde det uppfinnas”, sägs det i en publikation av det finska utrikesministeriet. Bakom påståendet finns en analys av Finlands och Sveriges handelsrelationer på känslonivå. Under de gångna åren har Sverige för oss finländare varit en motvikt från väst i förhållande till vårt östra grannland. Sverige har varit en spegel som vi ofta jämfört vårt eget samhälle med. Men när det gäller Finlands framgångar har Sveriges viktigaste roll framförallt varit att sporra Finland. Själv tror jag att denna konstellation också har varit ömsesidig; en hjärtlig konkurrens och å andra sidan ett nära samarbete har drivit båda länder till bättre resultat. Det finns många faktorer som säkert kan förklara framgången bakom Nokia och Ericsson, men knappast har den ömsesidiga konkurrensen åtminstone varit till skada för någondera på vägen.

*********

Utöver det bilaterala samarbetet befinner sig det finska och svenska samarbetet i en större referensram för nordiskt samarbete. Man kan kort säga att Nordiska rådet – som grundades redan 1952 – uppstod som ett svar på den efterkrigstida europeiska integrationsutmaningen. Redan då var vi alla exportörer till de stora europeiska ekonomierna. Sedan 1962 har Helsingforsavtalet – en samarbetsöverenskommelse mellan Finland, Sverige, Danmark, Norge och Island– främjat nära gemenskap mellan de alla nordiska länderna. Nordiska ministerrådet grundades år 1971.

På många plan har man varit föregångare inom och med det nordiska samarbetet. Den nordiska passfriheten infördes i början 1950-talet, en gemensam arbetsmarknad år 1954, språkkonventionen år 1981 samt konventionen om social trygghet år 1982 och befolknings- avtalet från 2005. Kultursamarbetet mellan de nordiska länderna är omfattande och etablerat, detta gäller också till exempel studentutbytet.

Vid sidan om de etablerade samarbetsformerna söker det nordiska samarbetet ändå hela tiden också nya dimensioner. Idag upplever man i allt högre utsträckning att samarbetets viktigaste roll och mål är att höja de nordiska ländernas gemensamma profil på den internationella marknaden och i EU. En gemensam global agenda ger de nordiska länderna bättre förutsättningar att lyckas internationellt än vad som skulle vara möjligt för länderna var för sig. I Tavastehus i maj inviterade Finlands och Sveriges regeringar de övriga nordiska ländernas regeringar att med gemensamma krafter öka vårt internationella inflytande.

I det här avseendet har de nordiska länderna ibland jämförts med det Karibiska öriket. Faktum är att det inte är många som helt flytande kan räkna upp de olika staterna i Karibien, men regionens starka allmänna image inom turismen gagnar alla stater i regionen. Tanken är också att ju bättre vi lär oss att ”branda” vår gemensamma nordiska region och ju bättre rykte vårt gemensamma Norden har i världen, desto mer kan alla nordiska länder indirekt ha nytta av det.

Nordiska ministerrådet har för sin del reagerat på de snabba förändringarna i omvärlden och utmaningarna som globaliseringen för med sig. I juni 2007 i Punkaharju lanserade de nordiska statsministrarna 14 globaliseringsinitiativ för det nordiska samarbetet. Till dessa hör också ett särskilt årligt statsministerforum, globaliseringsforumet, också kallat ett nordiskt ”Davos”. Enligt mina egna iakttagelser från deltagandet i forumet öppnar det Norden för nya intryck genom stimulerande deltagare!

Målet för globaliseringsinitiativen är att ”vidareutveckla en nordisk modell där den framtida välfärden för medborgarna, företagens konkurrenskraft, sysselsättning och tillväxt, gemensam kultur och satsningar på hållbar utveckling är viktiga komponenter”. De nordiska statsministrarna önskade ”fortsättningsvis utveckla Nordens styrkepositioner, våra länders högtstående och täckande utbildningssystem, vår expertis och vårt forskningsarbete, vår förmåga att utnyttja informationsteknik och kreativitet för att genomföra innovationer.” Statsministrarna konstaterade att ”man vill förstärka Norden som region för toppforskning och bättre möjliggöra gränsöverkridande forskning”. Det nordiska toppforskningsinitiativet omfattar energi, miljö och klimat.

Statsministrarnas ursprungliga globaliseringsinitativ med tillskott från kultursidan utgör idag sammanlagt 15 förslag. Som några exempel på framstegen i arbetet kan nämnas a) lanseringen av det Nordiska toppforskningsinitiativet (TFI) på globaliseringsforumet i februari 2009. b) Gemensamma nordiska aktiviteter under Expo Shanghai 2010, som t.ex. klimatseminarium och seminarium om livsmedelssäkerhet. c) Nordic Climate Solutions som hölls den 25-26 november 2008 i Köpenhamn och som öppnades av den svenska statsministern Fredrik Reinfeldt, med ca 1200 företagsledare, politiker, experter, opinionsbildare och beslutsfattare. d) Ett flertal möten i den gemensamma nordiska COP-15 gruppen som bildades i början av 2008 med syftet att genom stödande åtgärder verka för ett gott resultat vid FN:s klimatkonventions femtonde partsmöte (COP 15) i december 2009.

**********

Ett område inom det nordiska samarbetet som är av särskild vikt för Finland och Sverige är Nordiska ministerrådets deltagande i implementeringen av EU:s Östersjöstrategi. Strategin innehåller fyra mål: att förbättra miljön i regionen och framförallt Östersjöns tillstånd, att öka välståndet i regionen genom att stöda tillväxten inom hela Östersjöregionen, att göra regionen mer tillgänglig och attraktiv för invånarna, arbetskraften och turismen samt att öka tryggheten och stabiliteten i Östersjöregionen. Nordiska ministerrådet väntar sig en betydande roll i 3-4 flaggskeppsprojekt. Det här förväntas stärka det nordiska samarbetets synlighet och i synnerhet Nordiska ministerrådets roll i EU. Sveriges pågående EU-ordförandeskap ger ett ypperligt mervärde med tanke på detta arbete.

Nordiska ministerrådets samarbete med Baltikum och nordvästra Ryssland kan också ses som en länk i våra strävanden att skapa en stark Östersjöregion med ökad tillväxt, välfärd och konkurrenskraft.

Östersjön diskuterades också vid Finlands och Sveriges regeringars gemensamma möte i Tavastehus. Regeringarna konstaterade att snabba, effektiva och samordnade aktioner behövs för att minska belastningen av föroreningar och riskerna för utsläpp i samband med olyckor. Det här är nödvändigt, inte endast av miljöskäl utan också för att vi ska kunna dra nytta av det mervärde som havet ger för vår välfärd, fisket och turismen. En god marin miljö för också med sig ekonomiska fördelar.

**********

Under den senaste tiden har samarbetet inom säkerhets- och försvarspolitiken skjutits upp på det nordiska samarbetes agenda. Både Finlands och Sveriges försvarsmakter har ända sedan 1960-talet bedrivit ett aktivt samarbete inom ramen för FN:s fredsbevarande verksamhet. Den nordiska attityden till dessa insatser har väckt internationell uppmärksamhet och utvecklats till ett uppskattat nordiskt varumärke. Denna så kallade nordiska approach inom krishanteringen bygger på förtroende och stöd inom hemmaopinionen, gott samarbete med lokala myndigheter och lokal befolkning.

En ny säkerhets- och försvarspolitisk redogörelse har just blivit färdig i Finland i år. I redogörelsen linjerar regeringen att de nordiska länderna är mitt uppe i processen att närma det nordiska samarbetet inom säkerhetspolitiken. Syftet är att utvidga samarbetet inom krishantering, att beröra försvarsmakters verksamhet i större utsträckning; i sjö- och luftbevakningen, logistiken, utbildningen och försvarsmaterialet. Utvecklingen inom det säkerhetspolitiska samarbetet är verkligen oerhörd, under förra årtiondet var det nästan tabu att diskutera gemensamma planer inom försvaret. Men nu är försvarsbudgeternas tillräcklighet den centrala utmaningen för försvarsmakterna i de nordiska länderna. Och denna utmaning önskar de nordiska länderna lösa tillsammans.

Den ekonomiska krisen – hot eller möjlighet för samarbetet

Den ekonomiska recessionen har verkningar såväl för det bilaterala som multilaterala samarbetet, såväl för umgänget mellan Finland och Sverige som för hela det nordiska samarbetet. Recessionen testar samarbetet, eftersom de ekonomiska svårigheterna får länderna att kraftigare försvara sina egna intressen – på bekostnad av de gemensamma. Finlands och Sveriges regeringar var vid mötet i Tavastehus eniga om att protektionismen måste motarbetas med alla medel såväl i de nordiska länderna, i EU som utanför dess gränser.

Å andra sidan kan krisen också ha en motsatt effekt då det sägs att ” i nöden prövas vännen”! Som ett konkret exempel på en vidare nordisk solidaritet kan nämnas de övriga nordiska ländernas stöd till Island.

Den ekonomiska recessionen bör ses som en möjlighet i stället för ett hot. Åtminstone har den nordiska ekonomiska modellen hittills varit en av de obestridda segrarna i globaliseringen. För en månad sedan konstaterade Financial Times i en artikel att den nordiska ekonomiska modellen ser ut att klara sig bättre ur finanskrisen än andra ekonomiska modeller. Samma artikel konstaterade att den nordiska modellen knappast skulle godkännas i andra länder på grund av dess överdrivna egalitarism. Jag vågar ändå vara av annan åsikt. Den nordiska ekonomiska modellen är ju just en sådan mer etisk och ansvarsfull modell för marknadsekonomin som efterlysts i världen den senaste tiden. Jämlikhet och transparens är de nordiska ländernas styrka, och det kommer också andra länder att behöva för att bygga upp en ansvarsfullare framtid.

Vissa undersökningar har påvisat ett klart samband mellan vår gemensamma nordiska modell och de nordiska framgångarna under senare tid, också när det gäller hanteringen av globaliseringen. Tack vare vår skäligt jämna inkomstfördelning och ett brett socialt skyddsnät förhåller vi oss här mer positivt och orädda till globaliseringen. Globaliseringen är lättare att se som en möjlighet än som ett hot om inte bara fördelarna utan också nackdelarna fördelar sig något så när solidariskt i samhället. Då minskar också risken för protektionistiska strömningar väsentligt.

Naturligtvis bör vi också se över våra handlingssätt. Oberoende av den ekonomiska recessionen står alla nordiska länder inför gemensamma utmaningar inom en nära framtid. Till dessa hör klimatförändringen, industrins strukturomvandling och den åldrande befolkningen och därigenom hela den nordiska samhällsmodellens hållbarhet. Nu är det läge att göra förbättringar och förbereda sig för framtiden.

Framtidsrecept

Vilken riktning kommer samarbetet mellan Sverige och Finland att ta, och vilken framtid har Norden? Det tycks råda stor enighet om att nycklarna till framgång finns i vetenskap, teknologi och innovationer. Ett problem är ju att vi med säkerhet inte är de enda som insett det här. Vår fördel är ändå att vi startar från en ledande ställning. Finland och Sverige är ledande länder inom forskning och innovationer, och ländernas forskningsfinansiering hör till den högsta i världen i förhållande till bruttonationalprodukten.

När det gäller forskning och innovationer kan både Finlands och Sveriges ställning ytterligare förstärkas genom att bredda samarbetet och effektivisera användandet av resurser. Vid sitt gemensamma möte påpekade Finlands och Sveriges regeringar att det behövs en bedömning av behoven och möjligheterna att införa offentlig ömsesidig forskningsfinansiering för vissa tematiskt avgränsade områden eller forskningsprogram. Man diskuterade också tanken att utveckla ett forskningsprogram som skulle fokusera på de mest aktuella framtids- och reformfrågorna som gäller den nordiska välfärdsmodellen.

En allt hårdare global konkurrens gör att vi måste stärka vår konkurrenskraft för att bibehålla och utveckla det välstånd som våra länder byggt upp. Globaliseringen och den föränderliga omvärlden frambringar stress för alla etablerade samarbetsorgan att förnyas och utvecklas och att förvara sina intressen – utan hänsyn till vilken betydelse deras arbete har. Därför gör globaliseringen och EU det motiverat att också reformera och utveckla det nordiska samarbetet och samarbetet mellan Sverige och Finland.

Såhär med tanke på veckoslutets stora friidrottsevenemang, får jag till slut konstatera: ”altius, citius, fortius” – snabbare, högre, starkare. Så tror jag att Finlands och Sveriges framgångshistoria kommer att utvecklas. Goda nordiska grannar, som tack vare samhällenas stora likheter delar samma intressen i den globala konkurrensen, som känner varandra väl och litar på varandra och därför öppet och förtroendefullt kan samarbeta inom samhällslivets alla delområden, och som också genom hederlig ömsesidig konkurrens kan lyfta varandra till allt bättre resultat.