Puheet

Var skapas de nya jobben?- framtiden för basindustrin i Sverige och Finland, Stockholm

Framtiden för basindustrin – Finlands perspektiv

Bästa åhörare,
Det är alltid fint att få besöka vårt västra grannland. I dessa händelserika tider kan man inte undgå att också tänka på de större skeendena i historien. Finland och Sverige levde i 600 år tillsammans som delar av den tidens europeiska stormakt. Österland blev via olika skeden en självständig nationalstat − republiken Finland. Det har sagts om oss finländare, ibland något nedvärderande, att vi inte riktigt förstår oss på stormaktsmentaliteten och att vi saknar stormaktens själ. Så är det kanske, och kanske det också har sina fördelar. Ändå, eller kanske just därför, känner jag mig hemmastadd och som en del av något större! Det är trevligt att vara på det här seminariet och diskutera ett viktigt tema.

Bästa åhörare,
världen förändras och det har vi sannerligen också fått erfara i Finland under den senaste tiden. Förändringstrenderna inom industrin har diskuterats mycket och de räknas vanligtvis upp i varje sammanhang där saken debatteras. Världshandelns globalisering ändrar förhållandena mellan efterfrågan och utbud. Företagen flyttar ut sin verksamhet till länder där de tycker att verksamhetsbetingelserna är bäst. Inom företagen sprids också enskilda uppgifter ofta till olika världsdelar. Förmånliga sjötransporter och digitalisering möjliggör nya affärsmodeller. Automationen minskar behovet av arbetskraft när maskiner och robotar utför alltmer krävande uppgifter. Listan kan förlängas.

När världen förändras, förändras också verksamhetsbetingelserna och utgångspunkterna för basindustrin. Basindustrin, dvs. skogs-, kemi- och metallförädlingsindustrin samt den därmed sammanhängande gruvdriften, har skapat en grund och ett underlag för utvecklingen av näringsstrukturen både i Finland och i Sverige. I Sverige har strukturen för ekonomin och den övriga industrin tagit avstamp i gruvorna och metallförädlingen, i Finland baserar sig strukturen mera på skogsindustrin.

De utvecklade ekonomiernas väg har gått i riktning mot ett mer servicedominerat samhälle. Fastän industrin har kunnat öka sitt mervärde, har dess relativa andel av samhällsekonomin vanligtvis minskat. Allmänt taget är den allt större servicedominansen ett tecken på att ekonomierna är utvecklade och det kan tas som något positivt. I servicebranscherna uppkommer ny sysselsättning och i servicebranscherna ökar också produktiviteten.

Ekonomin kan i princip växa genom att man antingen ökar arbetsinsatsen eller förbättrar arbetets produktivitet. I det här avseendet gratulerar jag er svenskar till det att ni har lyckats skapa en mångsidigare industriell bas än vi. Här har vi mycket att göra. Jag gratulerar er i Sverige också till det att ni har lyckats göra djärvare arbetsmarknadsreformer än vi. När strukturomvandlingen framskrider tror jag ändå att våra båda länder också här har saker att göra. Utmaningen är att skapa ett sådant system att olika människors olika kompetenser och deras talanger på olika nivåer kan utnyttjas gemensamt och ändå till individens bästa.

Industrin och tjänsterna utvecklas emellertid tillsammans. En del av den industriella verksamheten statistikförs dock inom servicebranscherna, då industrin lägger ut en del av sina funktioner. På samma sätt utvecklas också basindustrin och den övriga industrin tillsammans och stöder varandra. Basindustrin har historiskt sett bildat och bildar även framöver en god grund att utveckla en innovationsdominerad industri med högt förädlingsvärde.

Bästa deltagare,
De ovan nämnda basindustribranscherna har vissa gemensamma egenskaper. Alla är råvaruintensiva och grunden ligger i båda länderna just i de inhemska råvaruresurserna. Kemiindustrin är i detta avseende kanske i någon mån avvikande. Alla är också relativt energiintensiva branscher. En tryggad tillgång till energi till ett rimligt pris är en central konkurrensfaktor. Skogsindustrin kan också själv producera energi. Det här är ett exempel på dessa industribranschers ömsesidiga synergi. Alla branscher är också relativt kapitalintensiva. Eftersom den typiska basindustrin är processbaserad och i allt högre grad också kan automatiseras, har branschen en utvecklingstrend som lätt försvagar sysselsättningen.

Karaktäristiskt för nämnda branscher är att förädlingen som sker i det egna landet binder och sysselsätter många inhemska tjänsteleverantörer. Effekterna på sysselsättningen och förädlingsvärdet är således större än industribranschens egna effekter. Till exempel i Finland inkluderas skogsindustrins inhemska omsättning, som uppgår till cirka 20 miljarder euro, till största delen i den inhemska samhällsekonomin. I motsats till vad som är fallet i produktion med ett högre förädlingsvärde, är de utländska köpen inte särskilt många. Det betyder att basindustrin samtidigt är viktig för samhällsekonomins industriella hållbarhet.

De basindustribranscher som vuxit upp i Finland och Sverige har också kunnat expandera utomlands. När jag tänker på att min uppgift som minister är att driva den finländska samhällsekonomins intressen, är jag särskilt intresserad av i vilken mån verksamhet utomlands gagnar oss i Finland. Det typiska är att sysselsättningseffekterna följer produktionen. Det är alltid nyttigt att söka sådana lösningar som ökar den inhemska sysselsättningen, speciellt sysselsättningen på en hög kompetensnivå. Det är också viktigt för vår samhällsekonomi i vilken mån vinster och inkomster från till exempel Stora Ensos fabrik i Brasilien kanaliseras till det land där huvudkontoret finns. Samma sak intresserar förstås på motsvarande sätt också Brasilien. När företagens och samhällsekonomiernas fördelar går åt lite olika håll, kommer dessa diskussioner om den globala ekonomin att föras i allt större utsträckning.

Det är också bra att förstå orsakerna till basindustrins placering. Allmänt kan väl sägas att basindustrins optimala placering är där det samtidigt finns en bra råvarubas, en förmånlig och tryggad energiförsörjning, goda och förmånliga sjötransportrutter samt en tillräckligt stor närmarknad. Ju sämre förhållande mellan värde och vikt produkterna har, desto närmare måste man hitta en marknad.

Inom den processbaserade industrin spelar arbetskraftskostnaderna inte alltid omedelbart någon stor roll. Problemet är ändå det att hela samhällsekonomins arbetskraftskostnadsnivå återspeglas förutom i lönerna, indirekt också i alla kostnadsposter i hemlandet. Hos oss i Finland har man i det här avseendet inte riktigt kunnat hålla igen under de senaste åren och vår kortsiktiga konkurrenskraft har försvagats.

Fastän basindustrin inte är lika dynamisk som till exempel den elektronikbaserade konsumentindustrin, förändras också basindustrins strukturer. Efterfrågan inom skogsindustrin formas av digitaliseringen och snabbare växande råvara, till exempel på det södra halvklotet. Inom kemiindustrin erbjuder de bästa företagen övergripande servicekoncept. Listan kan förlängas. Men det är viktigt att se förändringarna i tid och utnyttja trenderna.

Bästa åhörare,
Närings- och industripolitiken kan ha flera mål men inte två prioriteter. Fastän vi politiker ofta gärna i samma mening blandar ihop strävan efter tillväxt och sysselsättning, kan dessa mål dock inte logiskt samtidigt vara prioriteter. Om vi maximerar sysselsättningen inom ett delområde av ekonomin, håller vi oss lätt kvar i gamla och improduktiva strukturer och ägnar mindre uppmärksamhet åt förnyelsen. Av den orsaken är det bättre att sträva efter ekonomisk tillväxt och förnyelse som uppstår via s.k. kreativ destruktion och acceptera förändringarna i strukturerna. När konkurrensen fungerar, söker sig resurserna till ställen där de används på bästa möjliga sätt. Av detta följer att också arbetskraften söker sig till ställen där den används produktivt, samtidigt som den förmår förbättra sin inkomstutveckling. Ju smidigare arbetsmarknaden fungerar, desto bättre är det.

Det är även framöver viktigt för båda samhällsekonomierna att utveckla basindustrin. På kort sikt är det viktigt att slå vakt om kostnadskonkurrenskraften. Med tanke på kostnadskonkurrenskraften är arbetskrafts-, energi- och logistikkostnader betydelsefulla. På medellång och lång sikt måste vi vinnlägga oss om industrins förnyelse.

Finland understöder inte att industriella strukturer bevaras med hjälp av statliga stöd. Den europeiska industrins framtid kan endast basera sig på konkurrens på marknadsvillkor. När det gäller till exempel varvsindustrin, hoppas vi gärna att vi internationellt sett stegvis kan avstå från innovationsstöd. I fråga om Åbovarvet bidrog staten till att möjliggöra förändringar av ägarstrukturen. Vi understöder inte varvsindustri som på lång sikt bygger på statligt stöd. I den europeiska diskussionen kan Finland och Sverige hålla en gemensam front i frågan.

Vi bör också hålla en gemensam front i EU:s klimat- och energidiskussioner. Vi får inte belasta verksamhetsbetingelserna för vår basindustri med sådan reglering och kostnadsbelastning som behandlar energi- och råvaruintensiva branscher inom basindustrin på ett ensidigt sätt. Det har redan länge fästs vikt vid energieffektivitet i Finland och Sverige och vi bör se till att klimatpolitiken inte leder till att industri flyttas över till länder utanför EU, vilket bara ökar de globala utsläppen. Man måste också komma ihåg att produktionen inom vår basindustri ofta även gynnar den europeiska marknaden.

I statens roll har hos oss och i Sverige betonats vikten av att skapa goda verksamhetsbetingelser. En minskning av kostnads- och regleringsbördan måste med alla medel främjas. Samtidigt betonar vi den tillväxt som sker via kunskap och kompetens. Det blir hela tiden svårare att utveckla innovationspolitikens innehåll, när kunskapen blir global.

I Finland har vi sett det så att det är möjligt att öka vår industris förädlingsvärde, speciellt i innovationsdominerade industribranscher men också i resursintensiva branscher som baserar sig på egna råvaror. Vi vill inte utse vinnare, men vi vill signalera att det på samhällsekonomisk nivå lönar sig att sondera spjutspetsarna för tillväxt speciellt via bioekonomi, cleantech, som söker efter lösningar på de globala utmaningarna, och digitalisering. Dessa teman baserar sig på identifieringen av våra egna styrkor och förändringstrenderna på den globala marknaden. Vi kan inte styra näringslivet mot dess vilja i någon riktning, men vi är beredda att via dialog söka efter medel för att öka tillväxten.

Statens centrala uppgift är att se till att verksamhetsbetingelserna för basindustrin förblir så konkurrenskraftiga som möjligt. Det här betyder satsningar på infrastruktur, satsningar på att trygga energiförsörjningen, slå vakt om kostnadskonkurrenskraften och avskaffa onödig reglering samt satsningar på en fungerande konkurrens osv.

Bästa åhörare,
Basindustrin anses vanligtvis inte vara särskilt innovationsdominerad. Jag är ändå av den åsikten att också basindustrin bör sträva efter förnyelse. Förnyelsens karaktär är dock lite annorlunda än i digitala branscher med tonvikt på t.ex. molntjänster.

Till exempel i Finland syftar det strategiska programmet för bioekonomi till att detta mål ska uppnås. Också gruv- och mineralbranschen har man försökt utveckla enligt program. Vår naturresursstrategi uppdaterades nyligen och fokus ligger på att i omfattande grad ta till vara möjligheterna med våra naturresurser.

Det här seminariet tvingar en dock att begrunda om vi ändå har kunnat undersöka de globala möjligheterna på ett tillräckligt övergripande sätt. De globala utmaningarna är en enorm möjlighet, där det kanske inte är helt lätt att se affärsmöjligheterna i detalj. Jag ser det så att den nordiska basindustrin i framtiden ännu starkare skulle kunna fungera som vägvisare i sökandet efter svar på många globala frågor. Det är möjligt att ytterligare fördjupa samarbetet mellan Finland och Sverige.

De globala materialflödena och hanteringen av dem ger den nordiska basindustrin en ny möjlighet. Till exempel UPM:s Biofore-konceptbil uppmärksammade oss på att en bil som registreras faktiskt kan tillverkas också av trämaterial. Materialteknologin bör kunna utvecklas på ett målinriktat sätt. Ett centralt tema för bioekonomin är utnyttjande av förnybara naturresurser alltid där de kan ersätta dyrare icke-förnybara naturresurser.

Ett annat exempel som kan lyftas fram är jordbruket. Den så kallade gröna revolutionen gör det möjligt att försörja den nuvarande befolkningen på 7 miljarder. De nuvarande metoderna belastar dock naturen och många för naturen viktiga ekologiska kretslopp har störts. Vattencirkulationen har sina egna problem. Jordbruket använder kväve och fosfor okontrollerat och dessa kommer ofta ut i sjöar och vattendrag. Det förutspås bli brist på fosfor som är livsviktig för jordbruket. Problemen med kolkretsloppet hänför sig till utsläppen av växthusgaser i atmosfären. Nytt tänkande behövs.
Det gemensamma för båda exemplen är att metodernas kommersiella lönsamhet ofta kan ifrågasättas på kort sikt.

Det finns en stor efterfrågan på sådan bred kompetens som kan utveckla nya företagsekonomiskt lönsamma lösningar för basindustrin. Man måste kunna integrera redovisningen inom företagsekonomin med den matematiska förståelsen av globala fenomen. Basindustrin styr sina investeringar på ett marknadsorienterat sätt och bra så. Jag skulle dock vilja utmana de nordiska företagen att tillsammans med globaliseringsforskare, universitet osv. undersöka möjligheterna till ett fördomsfriare utnyttjande av nya verksamhetsmöjligheter. Finland och Sverige har många naturliga styrkor, som ger en god grund att fortsätta och utveckla tillsammans och separat.

Basindustrin behövs. Liksom jordbruksproduktionen är också basindustrin en möjliggörare, som ofrånkomligen alltid behövs. Våra ekonomier kommer även i framtiden att ta avstamp i basindustrin. Vi politiker har till uppgift att för vår del se till att kostnadskonkurrenskraften inte belastas i onödan. Dessutom måste vi bidra till att basindustrin har goda möjligheter till förnyelse.